Bländverk

Av Erik Costoulas den 02 juni 2009

Det är tydligt att E3 är i full gång.

Speljättarna är i full färd med att kalibrera sitt hypemaskineri och vi som skriver om spel följer fogligt efter. Varenda nyhet ska täckas; gamla rykten ska bekräftas och potentiellt paradigmskiftande game changers ska tillkännages.

Men varför? Vad är egentligen syftet med en cirkus som E3?

Svaret stavas PR.

Spelbolagen hoppar på det kollektiva eventet eftersom de vet att en gemensam ansats ger dem en extra skjuts. Ju fler PR-människor på en liten yta desto bättre soppa, tydligen. Och det ska erkännas; det är svårt att inte bländas. Ibland glömmer man att E3 faktiskt bara består av ett gäng företag som vill sälja sina prylar. Ibland lyckas E3:s storhet, de bombastiska presskonferenserna och de kända namnen lura i oss att de gör spel för oss spelare, i egenskap av filantroper, för att vi ska få ha roligt. Men så är det så klart inte.

Bakom det till synes kravlösa och festliga jippot lurar en mästerligt orkestrerad PR-kupp som har ett enda syfte: Att generera så många spaltmeter som möjligt av gratis (redaktionell) reklam.

Och de som bistår med den kostnadsfria reklamytan då?

Spelmedia, i likhet med annan nischmedia, har en märklig relation till branschen. Det gäller i synnerhet annonsfinansierade publikationer eftersom de produkter de förväntas granska kritiskt är desamma som upptar annonsytorna. Om det vill sig illa kan media och industri ingå en ohelig allians (det finns dessvärre misstankar om fult spel i sammanhanget) som i sin tur parasiterar på konsumenter och läsare.

Då är det enklare för oberoende media (som Gamezine) att arbeta med integriteten intakt eftersom branschen där saknar hållhakar.

En problematik som dock finns inom såväl ideell som annonsberoende spelmedia är att majoriteten av oss som skriver om spel är glada amatörer, oavsett vilken redaktion vi tillhör. Det finns många fördelar med det, men också en hel del nackdelar. Eftersom många av oss saknar erfarenhet av annat redaktionellt arbete blir nyhetsvärderingen ofta lidande när hype och marknadskrafter tillåts blända. Dessutom saknas djupare kritik och grävande reportage om den industri vi förväntas täcka. (Min åsikt är dock att Gamezine består av ett jävligt bra gäng som lyckas undvika de här fallgroparna).

Spelbranschen har genom åren växt sig mångdubbelt större än de medier som täcker den ivrigast. Det är därför något av ett mysterium att spelmedias relativa fanzine-kultur fortfarande får råda trots branschens storlek (något som gissningsvis beror på att större, traditionella media ännu inte fått upp ögonen för spelens ekonomiska omfattning och kulturella potential). Jämfört med andra kulturyttringar som musik, film och konst är många spelpublikationer fortfarande amatörmässiga.

Är det en nackdel? I sammanhang som E3 kan man tycka att det är det. När branschen rapar pressreleaser, visar trailers och ställer till med spektakulära bländverk i form av stora presskonferenser är det lätt att ryckas med i det beröm spelföretagen öser över sig själva.

Men det ska också sägas att det i andra sammanhang är skönt att slippa de höga hästar som "riktiga" journalister ofta sitter på, och dessutom grymt uppfriskande att läsa kärleksfullt författade alster av människor vars enda drivkraft är ett brinnande intresse för ett ofta förbisett medium.

Med det sagt är det nu återigen dags att vada genom E3:s nyhetsström utan att bländas, något som är lättare sagt än gjort.